:O

det är konstigt hur människor kan förvåna mig ibland, och jag blir förvåndad över mig själv. men nu kan jag fan inte sluta tänka. varför idag? varför nu? varför du? och alla dessa frågor från andra. jag är glad att jag kan svara "ingenting" på frågan hur det känndes. ingenting, fast ändån hey, lixom. ja, det är konstig och liten värld vi lever i. och när jag tänker tillbaka är jag så jävla stolt att jag förändrats, växt och att jag är detta idag. &inte som jag var då. när jag tänker tillbaka känns jag så jävla liten, pytteliten mindre än när jag var 14? haha, fyfan vad jag har växt, i mig själv.
puss&kram skumbanan!